Min dotter är mer vild än tam. Hon klättrar högt, hoppar i möblerna och springer oftare än hon går. Detta resulterar såklart i att hon slår sig hela tiden och har konstant blåmärken nånstans. Idag höll hon på att klättra runt på stolarna i köket. Trots massa tillsägelser fortsatte hon och det slutade med att hon ramlade i golvet och gjorde illa sig. Denna gång i foten.

Då mindes hon plötsligt hur en liten flicka vid namn Emma hade ont i foten när vi träffade dom för några veckor sedan. Så då lugnade hon sig lite, men så kunde hon inte sluta prata om "när Emma hade ont i foten". Så hela middagen gick åt till att fråga om bandage (för det hade Emma fått), och resten av kvällen gick åt till att flytta på plåstret (vi hade inget bandage så vi kompromissade med ett plåster) från den ena foten till den andra. Tillslut visste hon inte själv vilken fot som hon hade ont i när jag frågade. Men varje gång hon gick på den så sa hon " Mamma, soten sänns lite bätte nu!".  (Mamma, foten känns lite bättre nu!)

Och vill du läsa om Emmas olycka så kan du läsa om den på Miamajsans blogg.

Det gick bra med Emmas fot, och Julies också. Julie kommer gå på förskolan i morgon, medan Emma fick vara hemma några dagar för hon inte ville gå på foten.

Kram och godnatt,

Maria

Idag har vi haft en riktig slappardag här hemma. Vi väntade på mormor och bestämde oss för att vara inomhus och fixa. Dels har vi städat, men framför allt så har vi myst och lekt, sånt som barnen tycker är viktigt. Jag  vet inte hur många pappersflygplan jag gjort idag. Jag börjar bli riktigt duktig på det nu!

Tom så bra att Gustav häromdagen sa till pappa:" Mamma ska vika för hon är bättre på det!". Så det så!

/Maria

Ibland sker saker och ting på en och samma gång. Jag blev kallad på en andra anställningsintervju häromdagen. Kruxet var bara att jag skulle infinna mig i Malmö på morgonen två dagar senare. Började genast sålla olika alternativ och till slut hittade jag en lösning som funkade.

Nåväl, när jag väl satt på flyget och skulle åka iväg så kom jag på att det jag hatar mest med flygning är start och landning. Inte för att jag tror det ska krascha eller nåt, utan för att flygplan är gjorda för att flyga, inte köra jättefort på marken. Och det är ju precis det alla plan gör innan de åker upp i luften. Det går säkert fler hundra kilometer i timmen innan planet lyfter, och så dessa små små hjul. Det är ett under att det funkar för konstruktionen är verkligen inte gjord för detta.

Nåväl, jag kom i alla fall iväg och hälsade på hemma hos en kompis som jag inte träffat sen i somras och fick som en bonus se deras fina hus. Så jag fick inspiration att fortsätta göra ordning här hemma. Vi har visserligen bara bott här en månad, så om man ser det så har vi gjort mycket, men jag är rädd att vi ska sjunka in i  ett " nu duger det " tillstånd. Lätt att göra supersvårt att ta sig ur.

Idag skulle jag ha gjort en ögonlaseroperation. Har väntat sedan november och så idag var det äntligen dags. Har jobbat undan så jag skulle kunna vara ledig och allt. Igår kväll vid halv sex ringer kliniken och berättar att deras maskin hade gått sönder. Inte själva lasern, men armen som håller lasern hade hoppat ur sitt läge och det medförde också att lasern inte gick använda.

Så nu blev det flyttat till nästa vecka istället.

Den som väntar på något gott...

/Maria

Alltså, när man åker till jobbet så är det ofta tråkigt. Man är trött och sliten och har en hel arbetsdag framför sig som man inte har en aning om hur den kommer te sig. Man funderar på om man kanske inte känner sig lite krasslig och ska stanna hemma idag, men som vanligt så är det inbillning och man släpar sig iväg, hur motigt det än är.

Räddningen för mig är Morgonpasset i P3. Alltså i morse skrattade jag högt på bussen (så de andra passagerarna trodde jag var knäpp) när de kör igång.

Jag rekommenderar absolut detta program. Det kan ta lite tid innan man lär känna personerna och förstå deras humor, men när man väl gjort det... då får man aldrig nog och man riktigt längtar tills man får gå upp och lyssna igen.

/Maria

Som de senaste tre söndagarna så började även denna med simlekis och simskola för barnen. Kan nån förstå hur de kan bli så trötta av 30 minuters plaskande i en liten bassäng?

Därefter hem för lunch. Då fick jag ett ryck så jag satten en bulldeg på jäsning.

- Jodå minsann, man har ju blivit en riktig bullmorsa med tiden! Jag tycker om att ha hembakta kanelbulllar i frysen att ta fram till fikat på söndagen eller bjuda på om man får oväntat besök av någon man inte träffat på ett tag. Då vill man ju kunna bjuda på något. Fast det är klart, man åker inte oanmäld hem till någon. Varför gör man inte det? I Töcksfors görs det hela tiden. (Töcksfors är det ställe som jag kommer från!) 

- Vi åker en sväng med bilen, vi kanske åker till XX och XX! säger man och så åker man förbi deras hus och så säger man, ska vi stanna en stund. Och så blir man bjuden på fika, och ibland stannar man på middag och så blir det en helkväll av det. Hur trevligt som helst.

Så gör man inte i Stockholm. Här ska det planeras och bestämmas tider och planeras och funderas och sen bokar man och så kommer man... om inte barnen är sjuka!

Visst, visst jag kan hålla med om att det är skönt att veta när man får besök så man kan plocka undan och städa lite och bädda sängen så hemmet ser någorlunda anständigt ut, men det är ju dedär spontana besöken som är bäst. Som är roligast! Något som man inte hade väntat sig, men som blev så bra!

Så nu ni mina vänner som läser detta! Jag uppmanar er härmed att komma förbi på oväntat besök hemma hos mig/oss. Så lovar jag se till att ha bullar i frysen, extrasängen bäddad och vinet på kylning.

Vem vet, det kanske blir den roligaste dagen vi haft på länge!

/Maria

I veckor har jag sett dom i affären, men när jag läste i Coops mattidning alldeles nyss så blev jag faktiskt lite sugen själv. Jag brukar äta en semla varje år. Inte min favorit direkt! Dessa i tidningen var chokladsemlor, men det var ju bara att blanda i kakao i grädden. Fast jag föredrar nog en traditionell med vanlig grädde!

/Maria

Ibland vet jag inte om jag har nån brist av något slag i kroppen för jag får ett sånt sjukt sug efter sötsaker. Jag äter väldigt lite sånt, så det är lite konstigt att det kommer helt plötsligt.

När min dotter hade 3-års kalas bakade jag dessa godingar. Skulle önska att jag hade en sån just nu!!!

/Maria

Nu när vi för närvarande är utan TV så blir det till att kolla en hel del på alla dessa playkanaler som finns. De flesta har dock bara sina egna produktioner och vill men se utländska serier eller program så får man glatt punga upp med visakortet.

Efter att ha kollat På Spåret i fredags så startade min man en dokumentär, också på SVTPlay, som heter Dear Zachary. Det är en filmare som har gjort en film till ett ofött barn om hans avlidne far. Hänger ni med? Det är för att barnet ska få en bild av hur hans pappa var, eftersom pappan dör när han ligger i magen. Det som gör det hela mer komplicerat är att det är mamma som troligen har dödat pappa.

Om du inte såg när det sändes på TV så rekommenderar jag varmt att du tittar på den, och om du är en aning blödig så bör du ladda upp med näsdukar.

/Maria