Förra veckan förlorade en vän sin mamma. Hon dog i cancer. Fick beskedet i december och fick alltså bara några månader efter det. Det är så sorgligt! Det är så orättvist!

Min pappa gick bort för 1,5 år sedan, men när någon nära förlorar sin förälder så kommer alla känslor tillbaka och jag minns hur det kändes. Jag känner hur det kändes. Saknaden, sorgen, ilskan... allt kommer tillbaka igen.

Sorgen går nog aldrig över. Man lär sig bara att leva med den. Den blir en del av livet. Ibland är den stark, påtaglig och man tror att den aldrig ska försvinna. Ibland är den bara där, men man kan ändå skratta och känna glädje över livet som går vidare. Man kan minnas och skratta åt det som varit! Och säga saker som: "Detdär skulle pappa ha gillat!"

Första året har gått. Alla årsdagar var jobbiga, men jag har avklarat dom. Ett år efter att pappa hade gått bort drömde jag om honom för första gången. Vi satt på en bänk utanför garaget och pratade om hans hjärta. I min dröm väntade han på ett nytt hjärta. Det är inte säkert att det hade hjälpt, det är inte ens säkert att det var ett alternativ. Det var bara en dröm!

Gustav och morfar fiskar!

/Maria

Ifall ni inte minns så kan jag berätta att det var väldigt fint väder förra helgen. På lördagen sa jag lite skämtsamt att man kanske skulle vara sjuk på måndag så man kunde sitta och sola istället. Det skulle bli fint väder på måndag sas det på väderleksrapporten.

På söndag kväll började jag få lite ont i halsen. Tänkte inte mer på det, men sen på måndagen så satt jag på jobbet och nös och snorade. När jag dessutom fick en jobbig huvudvärk vid lunch så kastade jag in handduken och åkte hem. Även tisdagen var jag hemma och kände mig kass. Men att ens försöka sitta i solen när man är förkyld är dumt. Jag gjorde ett försök på tisdagen, men efter fem minuter var det så varmt och jobbigt att jag gick in igen och la mig. Tyckte det kändes som att jag blev mer förkyld när jag satt i solen.

Har sett fram emot helgen som var ett tag för vi var bjudna på fest via D jobb. Vi har den turen att få gå på tillställningar ibland som innebär att man får klä upp sig och dansa till storband. I lördags var ett sånt tillfälle. För att även få lite "tillsammanstid" hade jag bokat in oss på hotell natten mellan lördag och söndag. Farmor och farfar var populära barnvakter för oss.

Så skönt att vakna upp idag och inte ha några måsten. Bara ligga och dra sig till klockan var nästan tio och då gå upp och äta en stor god frukost som någon annan hade lagat och någon annan fick plocka undan från. Suuuperskönt!

Dessutom var det ju ESC igår. Inte så intresserad egentligen, men vi kollade läget under kvällen och när vi såg att det gick så bra för sverige blev vi mer intresserade. Bra gjort att bli trea! Jag tyckte inte om låten, men jag har tydligen inte samma smak som övriga Europa.

Jag skulle gärna visa några bilder från festen igår, men vi fick lite bråttom när vi skulle iväg så vi glömde kameran hemma. Typiskt!

Idag har jag träffat Pia. En kompis som jag lärde känna 1997 när jag flyttade till stockholm. Hon var då tillsammans med kompisen till en kille som jag var tillsammans med under en kort period. Pojkarna är ute ur bilden sedan mååånga år, men vår vänskap består. Hon bor numera i Oslo så vi ses ungefär en gång per år när hon är i Stockholm och hälsar på alla gamla vänner.

Nu ska jag skriva en shoppinglista från IKEA och hoppas att D får möjlighet att åka dit i morgon.

/Maria

Sitter och lattjar med min nya dator. Alltid roligt med nya teknikprylar. Att installera alla program man vill ha och göra alla inställningar. Det är på något sätt som att ha ett tomt papper framför sig!

/Maria

Var på bio igår. Det händer ungefär en gång per år sedan barnen kom!

Såg The Kings Speach. Underbar, gripande och rolig! Det var en riktigt bra film och den blir lite mer gripande när den är baserad på en verklig historia.

Om du har möjlighet - gå och se den!

/Maria

Var hemma hos mamma i påsk. Där såg det ut som höst tyckte G eftersom det var massor med löv över hela gräsmattan. Jag krattade och har nu matchande blåsor på vardera tumme!!

Hittade en artikel i en tidning där det stod att när man har småbarn så ska man göra en massa saker när det är påsk. Jag blev matt bara av att läsa över allt man "ska" göra. Jag, eller rättare sagt, vi har inte gjort något av det. Inte ens godis köpte vi till barnen, men de fick godis i alla fall så det räckte och blev över. Då åt de nog inte så mycket som vissa barn gör. De gillar godis, men är rätt nöjda med lite. Alla sura och salta fick mamma! ;)

Älsklingarna!

så i fredags kom han äntligen hem från sin jobbresa D. Att vara ensam med barnen i två veckor är rätt slitigt. Man måste hela tiden planera och vara oerhört strukturerad för att lyckas ha en dräglig tillvaro. Denna gång fick jag visserligen hjälp några dagar av farmor och farfar och det var skönt. Att kunna arbeta normalt och slippa halka efter nåt oerhört, att ha vuxensällskap och få lite hjälp med barnen. Tur man har bra svärföräldrar!

I lördags var det däckbytardags och så krattade jag bort det mesta av gruset från vår gräsmatta. När plogbilen kör förbi på vintern så följer det med massa grus och när sen snön smälter så hamnar gruset på gräsmattan. Tur var väl det för idag sopade de gatan och fick med allt grus.

På eftermiddagen var vi på Plantagen och köpte massa blommor och lite krukor så idag har jag/vi planterat och gjort fint. Fick slänga några gamla torkade blommor och istället färgglada små Penseer. Blev jättefint!

På förmiddagen cyklade vi hem till några vänner och där fick vi brunch och kaffe med kladdkaka.

Sen lyckades jag dessutom samla ihop tillräckligt med energi och motivation för att ge mig ut på en springtur. Blev så himla glad när jag kom hem för jag hade en så bra tid, men så fick jag se att min GPS (mottagare i klockan som mäter på kartan vart jag springer) fått spunk och gjort en konstig extra sväng, så när jag tog bort dom extra 800 metrarna så blev tiden lite sämre. Men ändå den bästa tiden i år så jag får väl vara glad över att jag blivit lite bättre.

Målet är att springa 1 mil under 60 minuter i augusti!

/Maria

Häromdagen var det 10 år sedan jag träffade min man. På en 70-tals fest som hans kollegor hade. En av mina dåvarande kollegor kände en av hans kollegor så hon hade blivit bjuden på festen och ombedd att ta med sig några tjejkompisar.

Samma kväll som festen var så hade jag inte ens lust att gå, men jag hade bjudit hem mina kollegor på fördrink så det var inte läge att backa ur.

Hörde en liknande historia på radion idag, så ibland känns det som att vissa saker sker av en anledning!

Häromdagen var jag inne i stan på återbesök för ögonen. Allt så bra ut. När jag gick Sveavägen tillbaka så var klockan halv tolv och uteserveringarna började fyllas på av lunchgäster. Jag fick riktiga vårkänslor. Jag hade lust att strunta i jobbet och bara sätta mig i solen och dricka ett glas vin. Får väl spara det till semestern.

Idag gjorde vi äppelpaj till efterrätt. Barnen älskar äppelpaj, men jag tror att vaniljvispen är en bidragande faktor. Jag tycker mest om äppelpajen. Den blev jättefin så Gustav sa när jag tog den ur ugnen: Wow, sådär ska en äppelpaj se ut!

Såhär såg den ut. Svårt att hålla sig från fast den var jättevarm!!!

/Maria

Fast han är bara 5 år, men älskar när han får låna kameran och ta bilder. Jag älskar digitalkameror. Det hände aldrig att jag fick låna kameran när jag var liten, men då gjorde man ju slut på filmen såklart. Idag är filmen nästan oändlig och så kan man rensa bort det som inte blir bra.

Gustav fick låna kameran en dag och tog kanske femtio bilder här hemma. Mormor och Julie blev förevigade när de satt vi köksbordet och Julie lekte med modellera.

  Tycker ändå att bilden är rätt charmig och det är härligt ljus. Kanske inget en "riktig" fotograf skulle gå igång på, men jag tycker han fångade det riktiga i bilden. När lillasyster tröttnat på att vara modell ger han sig på hennes dockor istället. De sitter stilla och säger inte ett knyst.

Det är en ganska rolig grej för barn tar bilder som man själv som vuxen inte skulle ta. De tänker inte utan bara knäpper för att det verkar bra. Och detdär med att tajma fokus och avtryck är inte helt enkelt, det blir ofta suddiga bilder, bilder där handen ligger över halva blixten eller bilder där fötterna syns i bild för att han fotat det som ligger på golvet.

Men även det är charmigt!

/M