Denna och nästa vecka är jag ensam med barnen för gubben är bortrest med jobbet. Under dessa perioder så försöker jag vara så disciplinerad som det går. Förbereda middagar, förbereda kläder för i morgon, städa undan ordentligt i köket varje kväll och arbeta hemifrån någon dag. Tänk om jag orkade vara så disciplinerad annars också?

Ikväll blev det en fiskfavorit:

  Panerad fisk med potatismos och stuvad spenat. Ser kanske inte så aptitligt ut på bilderna, men det var gott och barnen var nöjda.

Idag råkade jag ut för ett litet dilemma som förälder. När jag skulle hämta på förskolan så satt Gustav i sandlådan med två andra killar. När jag kom sa Gustav att de andra killarna sagt att han inte fick vara med och leka. En av de andra killarna sa att de inte lekte något speciellt, men att man ändå bara kunde vara två som gjorde den leken!! ( en 5-årings logik )

Till saken hör att Gustav brukar leka med en av pojkarna, men när denne andra pojke är där får han inte vara med.

Hur ska jag, som förälder till det barnet som inte får vara med, göra i denhär situationen? Jag känner inte barnen bra nog att börja ifrågasätta vad de har sagt, samtidigt som det var hörsägen eftersom jag inte var där.

Jag sa till Gustav att han skulle leka med någon annan som ville vara med honom istället. Eller så får han ta upp det med någon av fröknarna om det händer igen. Jag vet också att de på förskolan jobbar mycket med "hur man ska vara en bra kompis" och " alla får vara med" så det känns som att det är något de bör agera på. 

Han satt i bilen idag och pratade om att göra likadant tillbaka mot pojkarna. Att säga att de inte får vara med när han leker.

Vad ska man säga?

/M

Jag började blogga hösten 2009 när min pappa gick bort. Jag ville skriv,a berätta och kanske upptäcka att även andra hade varit med om samma sak. På något konstigt sätt känns det bättre att veta att man inte är ensam!

Nu blev det inte så att jag publicerade alla inlägg jag skrev om pappa. Det blev för jobbigt och jag behöll dom för mig själv. Bara att skriva ner det jag tänkte kändes skönt.

Men idag så tyckte jag att min banner på bloggen såg lite tråkig och mörk ut. Det var inte meningen att det skulle bli nån sorts sorgeblogg. Därför har jag bestämt mig för att uppdatera utseendet på bloggen och tills jag har kommit på hur har jag tagit bort min banner.

Snart kommer en ny!

/M

Sedan vi flyttade in i huset så har jag irriterat mig på den rymliga men väldigt dåligt inredda klädkammaren som ligger på nedervåningen. Som en sluss mellan hallen och garaget med oändlig potential för förvaring. Till slut gjorde vi slag i saken och beställde ordentliga hyllor från Elfa. Jag röjde ur förrådet, så att resten av nedervåningen såg ut som ett förråd under en period, och tom målade för att det skulle kännas rent och fräscht.

I måndags kom grejerna och igår gjorde vi en gemensam ansträngning och borrade och satte upp all inredning.

Såååååååååååååååååååååå himla bra! När jag hade plockat in alla sakerna igen så var det fortfarande massa utrymme kvar och sen en helt annan ordning därinne.

Jag var så glad över detta att jag tom visade barnen den "nya" fina klädkammaren i morse. De tittade och undrade ju vad jag menade för de förstod inte vad vi hade gjort. :)

Andra saker jag blev glad av idag:

- Det har inte snöat!

- Jag avslutade en grej på jobbet!

- Min envisa huvudvärk sen en vecka var borta!

Tjing!

/M

Har varit dåligt med skrivande senaste veckan, men jag har haft fullt upp med skidåkning! Blev så imponerad av min 5-årige son som åkte branta backar, guppiga banor bland träden och åkte alla liftar som finns. Själv var jag bara nervös och tyckte det gick för fort. Kände mig som en gammal tant faktiskt!

I måndags var jag och gjorde en Hälsokoll. Det var av två anledningar. Dels bidrar jag till ett forskningsprojekt och så får jag en hälsokoll. Det var jätteintressant att ta del av resultaten. Hur stor %-andel fett jag har i kroppen t ex. Det sägs ju mycket om att man inte ska gå efter BMI nuförtiden eftersom det kan vara missvisande.

Jag låg i alla fall på "normal" på de ställen som det finns referenser. Det finns t ex inga referenser på hur mycket muskelmassa resp. fettmassa man bör ha i ben och armar. Jag var tydligen genomsnittligt hälsosam! Alltid något.

/Maria

För er som inte vet så är Wagamama namnet på en restaurang som nyligen öppnat sina dörrar även i Sverige. Igår fick jag så äntligen chansen att äta lunch där. Jag arbetar normalt på södra delen av Södermalm, men igår hade jag ett ärende inne i City runt lunchtid så då passade jag på. Mmmmmmm va gott det var! Jag åt Chicken Chilli men som är nudlar i sötsur stark sås gjord på massa goda saker. Till detta drack jag en färskpressad morotsjuice med ingefära.

Om ni gillar stark mat så kan jag rekommendera detta.

Vår servitris var lite roligt. Vad vi än beställde så kommenterade hon det med :"Härligt!"

- "Och till det tar jag en morotsjuice!"

- "Morotsjuice. Mmm. Härligt! Var det bra så?"

-"Nej, tack det var bra så!"

- "Bra så! Härligt!"

Hon var trevlig, men det var lite lustigt att just säga härligt till allting. Och det var inget generellt på stället för varken han som kom med maten eller hon som tog betalt sa härligt en enda gång.

Vi ses och hörs!

Härligt!

/M

Förra onsdagen så genomgick jag en ögonoperation, så kallad LASIK. När jag var där på första undersökningen i november fick jag höra hur det skulle vara efter operationen. Det lät ju inte så kul, men hon beskrev ju "worst case" så jag hoppades ju att det inte alls skulle bli så illa.

Så i onsdags var det dags. Jag kom dit och fick börja med att vänta innan jag fick komma in till läkaren för att göra en sista koll. Dels för att fastställa att synen blev rätt och för att kolla så jag inte hade nån infektion som skulle inneburit att jag fått skjuta på operationen. När detta var gjort fick jag vänta igen!

Efter en stund kom en sköterska och hämtade mig så fick jag komma in till henne i receptionen där hon gick genom alla mediciner som jag fick. 4 olika sorters ögondroppar. Alla skulle tas i olika intervaller - 1 gång i timmen, var 4:e timme och var 6:e timme. Den fjärde sorten var smärtlidring om jag skulle få riktigt ont.

Dessutom värktabletter och sömntabletter.  Därefter fick jag vänta igen!

OPERATIONSDAGS

Så blev det min tur. Jag fick komma in i ett sterilt rum (vi gick tom genom en sluss) där jag fick droppar i ögonen. Sen fick jag vänta igen!

Därefter fick jag komma in i operationssalen där själva lasern fanns. En brits som jag fick lägga mig på. Med läkaren var där också en sköterska (tror jag hon var) som kom fram till mig när jag lagt mig ner och sa; " Nu kommer jag droppa bedövningsdroppar i ögat på dig och det kommer svida till. Ungefär som när du hackar lök, fast 10 gånger värre. Det svider i ca 15 sekunder sen kommer det att gå över. Ok?"

- "Ok!" Vad hade hon sagt om jag sagt Nej?

Hon droppade och h-vete vad det sved till, men mycket riktigt så var det en plötslig och intensiv smärta. Efter en stund fick jag samma droppar igen men då var jag så bedövad i ögat att jag inte kände något.

Läkaren och sköterskan ställde in maskinen och sen körde dom fram själva lasersiktet framför ansiktet.

Själva operationen (alltså tiden som lasern var i ögat) gick väldigt fort. Kanske 2 minuter. Det kändes ingenting eftersom jag var bedövad och så luktade det bränt. (Eftersom det var vävnad som brändes berättade läkaren). 

Det märkligaste under hela operationen var när de torkade hornhinnan. Jag såg att de gjorde det, men kände ingenting. Efter att de kört lasern så spolades också ögat med vatten, något som inte heller kändes.

Och när jag sen ställde mig upp så såg jag ganska bra. Inte glasklart, men bättre än innan.

EFTER OPERATIONEN

Jag fick vänta i ett vilorum där jag drack kaffe och åt smörgås. Tänkte att detta var ju ingenting. En annan sköterska kom in och hade med en fusklapp för hur jag skulle ta alla mediciner resten av dagen. (Tur det för det var många att hålla koll på). Därefter pustade jag ut en stund och sen begav jag mig hemåt. Jag tog tunnelbana och buss utan problem.

DAG 1 EFTER OPERATIONEN

Vaknade och kände mig ok. Åt frukost med barnen, gick och la mig igen. Vaknade AJ! Upp, tog droppar, gick och la mig igen. Är det verkligen möjligt att jag ska jobba om fem dagar. Hur ska det gå till? 

NATT 2

Vaknade på natten och hade ont. Gick upp och tog droppar och värktabletter. Gick och la mig igen. Somande om!

DAG 2

Solglasögonen är min bästa vän just nu. Det skaver, svider och är torrt hela tiden och jag måste gå in i ett mörkt rum för att orka öppna ögonen tillräckligt för att ta droppar. Sover till 10.30, äter frukost, sover en stund till.

När jag vaknar nästa gång känns det mycket bättre. Jag klarar mig fortfarande inte utan solglasögon, men jag orkar sitta uppe och äta.

DAG 3

Tänk att det kan ändra sig så snabbt. Solglasögon till trots, idag känns det riktigt bra. Såklart torr i ögonen, det svider lite, men inte alls som tidigare dagar.

DAG 4 -> IDAG

Det blir bättre och bättre. Det skaver lite mindre för varje dag. Synen är bra. Det är det som de flesta frågar: "Ser du bättre nu då?"

- JA! Jag ser bra. Ibland är det lite suddigt på ena ögat, men det kan tydligen vara ostabilt under läkningsprocessen. Jag kör bil och jobbar på som vanligt utan problem.

Jag ser fram emot en tillvaro utan linser och glasögon!

See U  ;)

/Maria

Min dotter är mer vild än tam. Hon klättrar högt, hoppar i möblerna och springer oftare än hon går. Detta resulterar såklart i att hon slår sig hela tiden och har konstant blåmärken nånstans. Idag höll hon på att klättra runt på stolarna i köket. Trots massa tillsägelser fortsatte hon och det slutade med att hon ramlade i golvet och gjorde illa sig. Denna gång i foten.

Då mindes hon plötsligt hur en liten flicka vid namn Emma hade ont i foten när vi träffade dom för några veckor sedan. Så då lugnade hon sig lite, men så kunde hon inte sluta prata om "när Emma hade ont i foten". Så hela middagen gick åt till att fråga om bandage (för det hade Emma fått), och resten av kvällen gick åt till att flytta på plåstret (vi hade inget bandage så vi kompromissade med ett plåster) från den ena foten till den andra. Tillslut visste hon inte själv vilken fot som hon hade ont i när jag frågade. Men varje gång hon gick på den så sa hon " Mamma, soten sänns lite bätte nu!".  (Mamma, foten känns lite bättre nu!)

Och vill du läsa om Emmas olycka så kan du läsa om den på Miamajsans blogg.

Det gick bra med Emmas fot, och Julies också. Julie kommer gå på förskolan i morgon, medan Emma fick vara hemma några dagar för hon inte ville gå på foten.

Kram och godnatt,

Maria

Idag har vi haft en riktig slappardag här hemma. Vi väntade på mormor och bestämde oss för att vara inomhus och fixa. Dels har vi städat, men framför allt så har vi myst och lekt, sånt som barnen tycker är viktigt. Jag  vet inte hur många pappersflygplan jag gjort idag. Jag börjar bli riktigt duktig på det nu!

Tom så bra att Gustav häromdagen sa till pappa:" Mamma ska vika för hon är bättre på det!". Så det så!

/Maria